Tjafs om terror riktat mot ryssar

Höger- och vänsterextremisterna som försvarar Rysslands krig mot Ukraina förenas i ett djupt förakt för de mänskliga fri- och rättigheter som är förknippade med den liberala demokratin. Med tanke på hur den ryska regimen dagligen förföljer och mördar visselblåsare, oliktänkande och kritiska journalister såväl som etniska och sexuella minoriteter så är det inte förvånande att Putin beundras av högerextremister i många länder.

Den ryska regimens ambitioner att återupprätta Rysslands historiska storhet, utnyttjandet av religionen för detta syfte och den starka kopplingen mellan stat och näringsliv är andra element i den politik som driver Ryssland allt närmare den fascistiska avgrunden.

Yttervänsterns försvar av Rysslands krig mot Ukraina baseras beror på frustration över utvecklingen sedan 1989 då Sovjet kollapsade och miljontals människor återfick sin frihet från det kommunistiska förtrycket. I vrede över att den liberala marknadsekonomin var överlägsen riktades hatet mot EU och USA som på olika sätt påstods ha saboterat det socialistiska samhällsbygget.

Till skillnad från Baltikum och länderna i Östeuropa, där folken tack vara medlemskap i EU fått uppleva högre levnadsstandard och frihet, så förblev Ukraina och andra forna Sovjetrepubliker korrumperade och plundrades av de forna politiska eliterna. Det var i protest mot detta som Maidan uppstod. I motsats till den tyskfinansierade bolsjevikiska statskuppen i oktober 1917 så var Maidan alltså en folklig resning, utan stöd från väst.

Folket i Ukraina var trötta på korruptionen och de indragningar av fri- och rättigheter som presidenten Yanukovytch genomförde i strid med författningen. I rädsla för att även ryssar skulle smittas av idéer om frihet så beslutade Kreml om invasion av Ukraina. Det tröttsamma tjafset om ”pogromer” och terror riktat mot ryssar är inget annat än just tjafs.

Det motsägs dessutom av de knappt två miljoner flyktingar från den rysk-ockuperade delen av Donbas som valt att fly till det fria Ukraina. Exakt antal kan fås från FN-organet UNHCRs hemsida: http://popstats.unhcr.org/en/time_series. Den rysktalande befolkningen i Kharkiv och Odessa som stoppade de ryska försöken att slita dessa städer från Ukraina delar inte heller Ulf Bjeréns uppfattning.

Fortsatt replikskifte med Bjerén är meningslöst om han inte vill basera sina argument på fakta. Därför avslutar jag replikskiftet och uppmanar de som är intresserade av frågan att läsa flera av varandra oberoende källor. De kan då konstatera att Bjeréns påståenden om folkomröstningen 1991, förslaget om det ryska språkets ställning och avtalet om flottbasen i Sevastopol inte stämmer överens med sanningen.

Mats Marcusson

Bilda er egen uppfattning

Drar ner brallorna på massmordsförnekaren Bjerén.

Slutreplik om Ukraina. Tack själv Ulf. Men dina upprepningar av Kremls lögner imponerar inte.

Som jag skrev så kom inga extremistpartier in i Verkhovna Rada vid parlamentsvalen. Varken Svoboda, Högra Sektorn eller kommunistpartiet fick några mandat. Däremot ledde personrösterna till att en del kandidater med extrema åsikter kom in. Men överlag så har representanterna demokratiska åsikter. Enligt Kent Härstedt som koordinerade OSSE:s observation av valen så var det ett demokratiskt och fritt val med vissa skönhetsfläckar. Som Bjerén vet men förtiger så gäller det inte de val som genomfördes i den del av Donbass som ockuperas av Ryssland. Valen genomfördes för övrigt på hösten 2014 medan tragedin i Odessa ägde rum 2 maj 2014.

Continue reading