Ryssland rustar upp

I korthet: Trots att Ryssland inte har varit utsatt för något externt hot sedan Sovjetunionens kollaps, så har Putin genomfört en kraftig upprustning av landets krigsmakt sedan han blev president. Upprustningen har skett av offensiva skäl. Militär förmåga är ryskt ett utrikespolitiskt medel för en regim vars målsättning är att återuppliva Sovjetunionens forna välde. Ökade utgifter är inte det enda sättet att öka den militära förmågan. Genom stora övningar och krigen i Georgien, Syrien och Ukraina har rysk militär kunnat öva såväl vapen som taktik och strategier.

 

Vad som inkluderas i utgifter för militären...

 

SIPRI har en databas, som gör det möjligt att jämföra olika länders utgifter för militären. Oxenstierna (2019) sammanfattar på ett bra sätt SIPRIs definition av utgifter för militära ändamål:

”the armed forces and peacekeeping forces; the Ministry of Defence (MoD) and other government agencies engaged in defence projects; paramilitary forces; and military space activities. SIPRI’s definition also includes the full costs of personnel, including pensions and social services; operations and maintenance; arms procurement; military research and development (R&D); and military aid (SIPRI 2018).”

 

…hur utgifterna redovisas…

 

Utgifterna redovisas i både i löpande och fasta priser och som andelar av BNP, offentliga utgifter samt även per capita. Som Oxenstierna (2019) påpekar så finns det inget självklart sätt att deflatera militära utgifter. SIPRI deflaterar de löpande utgifterna med ländernas konsumentprisindex med motiveringen att KPI är en ”indicator of resource use on an opportunity cost basis.” Det är inte uppenbart att alternativet till utgifter för att förnya ett lands flygvapen är en ny bil eller något annat som ingår i KPI. En del av militära utgifter utgörs av investeringar vilket indikerar att BNP-deflatorn är ett bättre alternativ. Den återspeglar alternativkostnaden för militärutgifter minst lika väl som KPI. Som Oxenstierna (2019) påpekar så har båda deflatorerna den svagheten att de inte förmår mäta prisutvecklingarna på varor som inte handlas på varor med konkurrens.

 

…för att kunna jämföras på ett meningsfullt sätt…

 

För att kunna jämföra de olika ländernas utgifter, anges de även i dollar. Redovisningarna görs både löpande och i 2017 års konstanta priser. I det förra fallet används årliga växelkursnoteringar för dollar och i det senare fallet så används 2017 års växelkurs för att omvandla olika länders utgifter i fasta priser till dollar.

Valet av växelkurs påverkar även storleken på ländernas utgifter i gemensam valuta, dollar. Vid årliga växelkurser fluktuerar de olika ländernas utgifter oberoende av fluktuationer i verkliga utgifter i ländernas nationella valutor.  Utgifterna i dollar och 2017 års konstanta priser följer samma utveckling som i ländernas egna valutor.

Ett alternativ till att använda KPI som deflator och 2017 års växelkurs mot dollarn är att använda köpkraftspariteter för att räkna om till gemensam valuta. På detta sätt tas även hänsyn till olika pris- och lönenivåer i de olika länderna. Det är vanligt vid jämförelse av t.ex. BNP per capita.

Nedan använd Världsbankens köpkraftspariteter för omräkning till gemensam valuta och prisnivå. Resultatet jämförs med deflateringar av militärutgifter med KPI och BNP-deflatorn vid omräkningar till utgifter i dollar och 2011 års konstanta priser. Året 2011 är valt med då det är det senaste året för vilket Världsbankens International Comparison Program har beräknat köpkraftspariteter. Jag valde köpkraftspariteter för BNP för att kunna jämföra med de vanliga BNP-deflatorerna. Extrapolering från 2011 görs som brukligt genom att använda årliga förändringar av respektive länders utgifter i fasta priser.

 

 …som tar hänsyn till skillnader i prisnivåer mellan länder…

 

Jämförelser av olika länders militärutgifter i absoluta tal är naturligtvis meningslöst då absoluta tal måste sättas i relation till någon storhet som ger åtminstone en antydning om ekonomiers resursutrymme. Nedan görs därför endast en jämförelse av hur olika deflateringar påverkar nivåerna för ryska och svenska militärutgifter 2018.[1]

Denna jämförelse för 2018 i 2011 års konstanta priser och dollar visar att ryska militärutgifter underskattas vid fastprisberäkning enligt ryskt konsumentprisindex eller BNP-deflator. För att ta hänsyn till den lägre ryska prisnivån ska istället köpkraftspariteter användas. Det ger en rejäl uppjustering av de ryska utgifterna medan de svenska utgifterna justeras nedåt, jmfr Figur 1.

Figur 1. Ryska (vänster axel) och svenska (höger axel) militärutgifter 2018 uttrycka i dollar och 2011 års fasta priser.

Källa: Militärutgifter: https://www.sipri.org/databases/milex, konsumentprisindex och BNP-deflatorer: https://datacatalog.worldbank.org/dataset/world-development-indicators , PPP:  https://www.worldbank.org/en/programs/icp

 

Fortsättningsvis redovisas ryska och svenska militärutgifter omräknade till dollar enligt Världsbankens köpkraftspariteter för BNP 2011.[2] Även om jämförelser av olika länders utgifter för militära ändamål i absoluta tal är meningslösa, så kan absoluta tals förändringar över tiden, användas för analyser av länders ambitioner att öka sina militära förmågor, jmfr Figur 2.

Figur 2. Amerikanska, ryska och svenska militärutgifter till 2011 års köpkraftspariteter, index 1992=100 (vänster) och index 2000=100 (höger). 


 

Källa: Militärutgifter: https://www.sipri.org/databases/milex, konsumentprisindex och BNP-deflatorer: https://datacatalog.worldbank.org/dataset/world-development-indicators , PPP:  https://www.worldbank.org/en/programs/icp

 

Som framgår av figurerna ovan så har de ryska utgifterna ökat mycket kraftigare än de amerikanska och svenska. Från Putins tillträde som president 2000 har de ryska utgifterna ökat med 90% t.o.m. 2018, en ökning på 3,5% per år. Motsvarande för amerikanska och svenska är 52% och -16% för hela perioden vilket motsvarar årliga förändring på 2,3% respektive -1,0%.

Som framgår av den ryska utvecklingen så kan det ske dramatiska förändringar från ett år till ett annat. Minskningen sedan 2016 beror till stor del på att utgifterna 2016 till stor del återspeglade betalningar till försvarsindustrin för redan levererade vapensystem. Sådana avvikelser mellan betalningar och prestationer över åren kan kraftigt påverka såväl utgifternas totala nivåer som deras förändringar mellan enskilda år. Se Oxenstierna (2019) för en mer detaljerad redovisning av detta:

 

“Military expenditure for the years 2015‒2018 includes the return of state-guaranteed credits to the banks that the defence industry could use for the GPV2020, which affects the size of the defence budget for those years.”

 

…eller relateras till någon meningsfull storhet för att bättre återspegla de prioriteringar ett land gör

 

Fast det bästa sättet att jämföra militära utgifter är naturligtvis att sätta dessa i relation till något. På samma sätt som det är meningslöst att jämföra BNP-nivåer för olika länder så är det meningslöst att jämföra militära utgifter i absoluta tal för olika länder. Om USA och Ryssland skulle lägga 3% var av BNP på militären så blir naturligtvis amerikanska utgifter mycket högre eftersom USA:s BNP är mycket större än rysk BNP.

Dessutom så har USA en mängd åtaganden gentemot bl.a. Sydkorea, Taiwan och Västeuropa i form av försvarsöverenskommelser vilket är kostsamt.

Nedan görs jämförelser över tiden i termer av militärutgifter relativt BNP och relativt offentliga utgifter. Båda andelarna uttrycks i procent av BNP respektive totala offentliga utgifter. Utgifter relativt BNP kan sägas återspegla hur mycket av en ekonomis totala resursutrymme som en regering vill lägga på militären. Eftersom utgifter för militären ofta fastställs i planer som sträcker sig över flera år medan variationer i BNP kan uppstå p.g.a. konjunkturer, så bör måttet tolkas med försiktighet och inte användas för jämförelser för enskilda år. För jämförelser över en längre tid ger måttet en bättre bild av ambitionsnivåer.

Militärutgifter relativt totala offentliga utgifter återspeglar än bättre ett lands regerings prioriteringar. Som synes så föredrar Putins regering att lägga en större andel av budgeten på militären än amerikanska och svenska regeringar, jmfr. Figur 3.

Figur 3. Amerikanska, ryska och svenska militärutgifter som andelar av BNP (vänster) och andelar av offentliga utgifter (höger).

Källa:: https://www.sipri.org/databases/milex

 

Trots låg effektivitet och en korruption som genomsyrar den ryska ekonomin…

 

Det här är naturligtvis en konsekvens av politiska överväganden av Putin. Erfarenheterna från Sovjets kollaps och den ryska finanskrisen i slutet av 1990-talet har gjort att Putin inte tolererar budgetunderskott. Ambitionerna att rusta upp den ryska militären har lett till att folkets välfärd fått stryka på foten. Därav de låga pensionerna, och låga utgifter för hälso- och sjukvård, skolväsen och eftersatt infrastruktur.

Vid bedömningar av ryska militärutgifter bör man även ta hänsyn till den lägre produktiviteten och högre graden av korruption som präglar den ryska ekonomin och även genomsyrar dess försvarsindustri.

 

Inozemtsev (2019) diskuterar dessa problem och konstaterar att den ryska försvarsindustrin står inför åtminstone tre utmaningar:

Den första utmaningen består i försvarsindustrins svaga innovationsförmåga och den dåliga ryska ingenjörsutbildningen. Den andra utmaningen är det ryska eftersläpandet i kunskapsintensiv produktion som mikro-elektronik, nya material samt IT. Den tredje stora utmaningen utgörs av strukturen för branschen. Försvarsindustrin består till stor del av statsägda monopol som lider av misskötsel och korruption.

Detta leder till att ryska militärutgifter måste överstiga amerikanska för att resultatet ska bli lika effektivt. Eller som Inozemtsev (2019) uttrycker det:

 

“Even though Russia’s military spending somewhat exceeds the U.S. one as a share of gross domestic product25, the economic effect is strikingly different: in Russia the military expenses seem to be a burden on the national economy while in the U.S. they rather contribute to the country’s development.”

 

Malmlöfs (2018) analys av den ryska maskindustrin bekräftar Inozemtsevs analys. Maskindustrin, som är en viktig underleverantör till försvarsindustrin, är i djup kris. Se även mitt tidigare blogginlägg för referenser till fler analyser av rysk industris innovationsförmåga och teknologiska nivå.

 

…så har den ryska krigsmakten vässats betydligt de senaste tio åren…

 

Trots vad som konstaterats ovan så har Ryssland ökat sin militära kapacitet märkbart, FOI (2019). Efter kriget mot Georgien, har den ryska krigsmakten genomgått radikala förändringar syftande till att öka dess förmåga. Samtidigt genomfördes ett omfattande moderniseringsprogram av vapenarsenalen och en kraftigt utökad övningsverksamhet. Detta tillsammans med insatserna i Syrien och kriget mot Ukraina har lett till att den ryska krigsmakten har ökat sin förmåga väsentligt.  

Rysslands genomför ofta stora övningar vilka involverar tiotusentals militärer. Formellt delas övningarna upp i mindre enheter för att på så sätt slippa föranmäla dem och bjuda in observatörer från andra länder, jmfr Tabell 1.

Tabell 1. Ryska strategiska militärövningar 2008-2018.

Källa: Johnson (2018). VOSTOK 2018. Ten years of Russian Strategic exercises and warfare preparations. NATO Review, 20 december 2018. https://www.nato.int/docu/review/articles/2018/12/20/vostok-2018-ten-years-of-russian-strategic-exercises-and-warfare-preparation/index.html

 

Övningarna i det västra militärdistriktet överträffar NATOs och enskilda länders övningar både i frekvens och omfattning, jmfr Figur 4.

Figur 4. NATOs och Rysslands övningar i Östeuropa och Ryssland 2013-2017.

Enligt Norberg (2018) har övningarna sedan 2009 lett till att Ryssland kraftigt har ökat sin förmåga att föra regionala krig. Rysslands krig mot Ukraina och militära insats i Syrien demonstrerar en ökande vilja att använda militär styrka för att för att uppnå politiska mål.

Mot bakgrund av både en ökad förmåga och vilja att använda militär i utrikespolitiken, behöver vi rusta upp försvaret och öva vår förmåga att ensamma eller tillsammans med andra stå emot en rysk aggression. Ett medlemskap i NATO bör stå högt på dagordningen eftersom Ryssland hittills inte har vågat anfalla ett land som är medlem i NATO.

Läs mer:

Inozemtsev, V. (2019). Russia’s defence sector: An economic perspective. Utrikespolitiska institutet. UI-brief no. 3, May 2019. https://www.ui.se/globalassets/ui.se-eng/publications/ui-publications/2019/ui-brief-no.-3-2019.pdf

Johnson, D. (2018). VOSTOK 2018. Ten years of Russian Strategic exercises and warfare preparations. NATO Review, 20 december 2018. https://www.nato.int/docu/review/articles/2018/12/20/vostok-2018-ten-years-of-russian-strategic-exercises-and-warfare-preparation/index.html

Westerstrand, F. & Oxenstierna, S. (2019). “Russian military capability in a ten-year perspective – 2019”. FOI, 2019.  

 

 

 

 


[1] SIPRI anger utgifter för 2018 endast i löpande priser.

[2] Om man enbart är intresserad av utvecklingen över tiden så spelar valet av valuta ingen roll. Huvudsaken är att utgifterna är deflaterade och således uttryckta i fasta priser.

 

1 thought on “Ryssland rustar upp

  1. Bra inlägg igen! Man ser ofta jämförelser mellan ryska och NATOs utgifter i absoluta tal. Det är mycket riktigt meningslöst att göra sådana jämförelser.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.